Metaplan® moderation grundläggande

Från moderation till att ”leda diskurser”

Metaplan moderation har skapat sig en ställning som en betydelsefull kommunikations-metod som har överlevt moden som kommit och gått. Den kan användas för att tackla problem, i lär- och träningssituationer, och när som helst när människor möts för att diskutera. Metaplan ”leda diskurser” är en vidare utveckling. Det är en metodik för att nå delad förståelse när det finns motstridiga (motsatta, stridande) uppfattningar och intressen som är fast förankrade, inte bara i de olika individernas tankar, utan också i de grupper vilka de tillhör.

Moderation framkallar delaktig kommunikation bland deltagarna

Närhelst människor möts för att diskutera, finns det en möjlighet att några av dem dominerar och talar mycket, medan andra är mer reserverade och håller tyst. Deltagarna talar ofta så att man missförstår varandra, upprepar varandra och når ingen slutsats. Det är vanligtvis den mest seniora deltagaren som leder mötet. Han/hon bestämmer vems tur det är att tala och tar vanligtvis själv upp mycket av den tillgängliga tiden.

Metaplan moderation har ersatt dessa ordföranden, som innehar seniora positioner inom hierarkin, med opartiska moderatorer. Metoden gör det möjligt att framkalla yttranden från alla deltagarna och att visualisera diskussionerna.

Metaplan moderatorer leder processer av kommunikation enligt följande principer.

1. Ger alla de som deltar en riktig chans att tala

Detta betyder att människor som dominerar diskussionerna måste hållas tillbaka och de mer seniora deltagarna får inte tillåtas att utesluta andra från diskussionen. Dessa principer är förankrade i Metaplan diskussions-regeln ”30 sek taltid”.

Emellertid, de som vet mer om ämnet eller har mer att säga, skall tillåtas att bidra mer frekvent. Detta syftar på de människor som har betydelsefull specialistkunskap som de kan föra in i diskussionen, så att det blir tydligt att vissa deltagares åsikter har större vikt än andras. En modererad diskussion får inte ge en illusion att alla har samma möjlighet att få igenom sin egen uppfattning senare.

Det finns olika tekniker för att säkerställa att var och en får passande möjligheter att tala:

*Var och en svarar samtidigt på kortfrågor och med samma legitimitet. Varje

person skriver sina svar på separata kort. Kort som hör samman grupperas ihop

på stora nål-tavlor.

*På samma sätt är det med påståenden (teser) och viktnings-frågor, alla

deltagarna svarar samtidigt genom att använda klisterpunkter för att visa sin uppfattning.

*En tillrops-fråga ger dominerande deltagare större möjlighet att gå in och ta över. Så är fallet också vid uppföljningsdiskussioner efter resultatet av kort-frågor, påståenden och viktningsfrågor.

Under sina förberedelser överväger moderatorn hur han blandar de olika teknikerna så att deltagarnas bidrag får den rätta balansen.

2. Visualisering: göra bidragen synliga och tydliga

Under moderationen görs bidragen synliga direkt för var och en när de skrivits ner. Det är därför vi har diskussionsregeln ”skriven diskussion”. Naturligtvis kan inte allt bli visualiserat eftersom det tar en viss tid att skriva ner saker. Men det väsentliga av vad som sägs kan fångas. Ineffektiva upprepningar kan undvikas, vilket sparar tid vilket i stället kan användas för att gå in mer i detalj.

Samtidigt är denna princip också ett sätt att ordna olika uppfattningar, eftersom besläktade kort sätts tillsammans. Närbelägna nål-tavlor utgör också ett slags utökat minne. Detta gör det lättare för deltagarna att greppa komplexa situationer. De känner igen spektrat av uppfattningar som råder bland deltagarna. Graden av det vi är överens om eller har olika uppfattningar om blir också synligt. Den visualiserade diskussionen serveras som ett direkt, ofiltrerat protokoll. Varje tavla (komplett med alla dess kort) kan fotograferas digitalt och sparas.

3. Provocera invändningar

Denna princip har som syfte att peka på skillnader i uppfattningar, lyfta fram brist på klarhet och sätter i gång diskussioner som klargör huruvida ståndpunkterna rör sig närmare varandra och delad förståelse utvecklas eller inte.

Att uttrycka invändningar är inlagt i Metaplan diskussionsregeln blixtra om du vill protestera. Om någon invänder mot ett kort, skrivs en röd blixt på det. Invändningen skrivs också ner på ett kort och kan också bli blixtrad.

Invändningar kan stimuleras fram genom att formulera påståenden (teser) som deltagarna värderar genom att sätta klisterpunkter på dem. Konsten är att formulera påståenden så att några av deltagarna håller med och andra inte.

Igen, när en dubbel kortfråga används, måste deltagarna finna argument för och emot en viss idé eller förslag och skriva ner dem på kort med olika färger. Detta undviker en situation i vilken deltagarna bestämmer sig alltför tidigt till förmån för någon ståndpunkt.

4. Moderera för resultat

Moderatorerna leder kommunikationen mot ett visst resultat. Resultat kan vara uppfattningar som vi är överens om, beslut som vi tillsammans har bestämt, eller till och med utgångspunkter för nytt handlande.

Det är viktigt för moderatorerna att finna ut om situationen under sina förberedelser för en gruppdiskussion och själv sätta på sig deltagarnas skor, så att de kan leda moderationen till resultat. Temat måste definieras väl; deltagarnas intresse och motstånd måste förutses.

Moderationen följer en förplanerad riktning (kurs) –en dramaturgi, Moderatorn planerar avsnitt med både frågor och förklaringar, i en lämplig ordning. Först måste deltagarna ledas in i diskussionen så att de är redo att kommunicera. Sedan förklaras varför vi har denna moderation. Huvuddragen i frågan är tydligt avstämda och har sedan utvecklats av deltagarna själva. Följer detta och bearbetar frågan i ett kommunikativt förfarande, i små undergrupper och alla tillsammans. I den sista fasen skrivs resultaten av kommunikationen ner –det spelar ingen roll huruvida syftet är att nå överenskommelse eller att tydliggöra motsatta ståndpunkter.

Det är inte tillräckligt att bara bestämma vems tur det är att tala och lämna ut kort och klisterpunkter. Moderatorer måste leda diskussionen på ett sådant sätt att deltagarna kan följa den röda tråden. De måste uppmuntra (inge mod) deltagarna att uttrycka sina tvivel och invändningar, att precisera det väsentliga i inläggen. Om det är nödvändigt, måste de provocera så att dolda meningsskiljaktigheter, kommer upp på ytan. Och de måste visualisera debatterna så att de uttryckta tankarna sätts i någon form av ordning.